Motstridiga ränte- och valutakrafter efter hyfsad makrosommar

Elisabet Kopelman | Okategoriserade | 11 augusti 2015

Vi har sett en del börsdramatik under juni och juli. Vilka är de två, delvis motstridiga, krafter som kommer att prägla utvecklingen på de finansiella marknaderna nu under hösten? 

Den gångna sommaren har präglats av tidvis stor dramatik inom både politiken (Grekland) och på de finansiella marknaderna (Kinas aktiemarknad). Just nu är det nog Kina som oroar marknaderna mest. Det beror bland annat på att fallet på Shanghai-börsen sammanfallit med svaghetstecken i industriindikatorer (främst inköpschefsindex PMI). Att de globala råvarupriserna börjat falla på nytt har spätt på tillväxtoron, eftersom detta åtminstone delvis kan tänkas spegla en minskad efterfrågan från Kina.

Vår bild är att börsfallen i sig inte behöver få så stora konsekvenser för konsumtionen eftersom aktieägandet i Kina är relativt begränsat och Kina fortfarande har finansiella muskler att motverka en alltför snabb inbromsning i ekonomin. Att oljepriserna börjat sjunka speglar troligtvis också förväntningar om ökat utbud, bland annat från Iran efter sommarens kärnenergiavtal. Men signalerna från Kina är det just nu största osäkerhetsmomentet när man ska summera makrosignalerna inför hösten. Ett tecken på att Kina är bekymrad över utvecklingen i ekonomin är beslutet att devalvera valutan med knappt två procent mot dollarn.

I övrigt står sig makrobilden rätt väl från i våras. Greklandskrisen verkar inte ha satt några egentliga spår i övriga eurozonen, där indikatorerna fortsätter att signalera en måttlig återhämtning i ekonomin. Data i USA har varit en mer blandad kompott med besvikelser i humörmätningar bland hushåll och industriföretag men med god fart i tjänstesektorn och fortsatta styrketecken från arbetsmarknaden där arbetslösheten snabbt närmar sig normala nivåer.

Helhetsbilden är en ekonomi som tuffar på men där hoppet om ett rejält tillväxtlyft trots det inte infriats. I Sverige växte BNP oväntat snabbt under andra kvartalet. Så kallade sentimentsindikatorer, till exempel KI:s barometerindikator, är i linje med en tillväxt över den långsiktiga trenden men når inte upp till de nivåer som krävs för att ge fullt stöd för vår prognos om en tillväxt på tre procent i år.

Två, delvis motstridiga, krafter kommer att prägla utvecklingen på de finansiella marknaderna nu under hösten. Den ena är starten på räntehöjningarna i USA, den andra den förnyade nedgången i råvarupriserna, inte minst priset på olja. Efter ännu en hyfsad sysselsättningsrapport för juli månad har USA:s centralbank Federal Reserve (Fed) troligen tillräckligt med argument på plats för att försiktigt börja höja räntan redan vid nästa möte i september, efter snart sju år med en ränta nära noll.

Vi räknar därmed med att Fed tonar ned effekterna av billigare energi på inflationen på kort sikt och håller fast vid traditionella analysramar vad gäller sambandet mellan arbetsmarknad och löner/inflation: ökad efterfrågan på arbetskraft kommer förr eller senare också att leda till stigande löner och inflation. Takten i räntehöjningarna väntas dock bli betydligt långsammare än vad som historiskt varit fallet; dels på grund av stor osäkerhet om effekterna på ekonomin efter en så lång period, dels för att Fed nog inte vill avvika alltför mycket från räntenivåerna i omvärlden. Skulle Kinas devalvering följas av ytterligare åtgärder för att försvaga yuanen ökar risken för ett valutakrig, där olika länder tävlar om att försöka hålla nere värdet på sina valutor mot varandra. Risken är att även USA dras in.

För andra centralbanker, inte minst vår egen Riksbank, ser reaktionsfunktionen något annorlunda ut. Den förnyade oljeprisnedgången utmanar förhoppningarna om en snabb uppgång i inflationen framöver och ökar trycket på att leverera nya penningpolitiska lättnader. Den överraskande räntesänkningen i början av juli visade åter hur beslutsam vår centralbank just nu är när det gäller att övertyga omvärlden om sin vilja att pressa upp inflationen till nästan varje pris. Det talar för att Riksbanken tar ännu ett steg nedåt med reporäntan till -0,45 procent i höst, troligen redan i samband med nästa räntebesked den 3 september.

Ändrade utsikter för centralbankernas räntepolitik sätter tonen på valutamarknaden. Ökade förväntningar om att Fed nu är nära att börja höja räntan har lett till att dollarn åter börjat stärkas.

Samtidigt har kronan tappat mot de flesta valutor på förväntningar om ytterligare räntesänkningar i Sverige. Handelsvägt (KIX-index) handlas kronan nu i linje med de svagaste nivåerna de senaste fem åren. Det är precis den effekt som Riksbankens minusräntor siktat mot och som vi tror att man kommer att understödja med ännu en räntesänkning framöver.